Jag var engagerad i Ungdomens Hus i slutet av 80-talet och början av 90-talet. För någon vecka sen var jag på besök i Uppsala och möttes när jag klev av tåget av ett arrangemang på Forumtorget. En scen med band, flygbladsutdelning, uppsalaungdomar som söker stöd för sitt hus.

Vissa saker förändras aldrig.

1990 var det jag och mina kompisar som stod där och ville rädda vårt kommunala bidrag, som ville få kommunens politiker att inse att det är svårt att bedriva bra verksamhet i slitna lokaler, som ville få till stånd en dialog mellan ungdomar och politiker om vad bra ungdomsverksamhet är.

Vissa saker förändras aldrig.

Efter nästan trettio år av en unik kulturverksamhet, driven av ungdomar för ungdomar, förstår fortfarande inte vuxenvärlden och politikerna vilken skatt de har i verksamheten på Svartbäcksgatan 32. Jag klev in genom dörren på årsmötet i förra veckan och såg unga människor i demokratiskt arbete, ett arv som lämnats ur hand i hand sedan mitten av åttiotalet. En bättre skola i samarbete, demokrati och ansvar kan vi inte önska våra barn.

Det var sant 1990 när jag satt i styrelsen och det är lika sant idag. Vissa saker förändras aldrig.

Det vore intressant att räkna de 100-tals människor som har haft förmånen att gå i Ungdomens Hus skola. Det vore intressant att se vart de har tagit vägen i livet. Bland mina gamla ungdomenshuskompisar märks många framstående, duktiga, engagerade och demokratiska yrkesmän och yrkeskvinnor.

Jag vet att jag lärde mig ofantligt mycket av mina år på Ungdomens Hus. Kunskaper om ekonomi, projektledning, kommunikation och ledarskap som varit viktigare för mig i mitt yrkesliv än alla mina poäng på Uppsala Universitet. Jag antar att det är samma för många av de andra.

Är det inte dags att vuxenvärlden förstår nu hur betydelsefullt det där slitna huset vid ån är? Nu när det är vi som är vuxenvärlden.

 

Göran Widham
Marknadschef på Mediatec Solutions AB